Ordföranden har ordet november 2020
28 november, 2020 av admin i Aktuellt
LKABs framtida satsning
Tisdagen den 23e november presenterade LKAB sina storslagna planer om en betydande industriell satsning i malmfälten. Det är en satsning som förhoppningsvis kommer att leda till ökad produktion av både järnmalm, andra mineraler samt ’grön el’ (dvs el producerad på ett för miljön hållbart sätt med en oändlig resurs). Det är en fantastisk god nyhet för oss som har våra rötter i Norrbotten. Men, skulle jag vilja påstå, även har sina rötter i norra Västerbotten, för satsningen kommer att beröra även dem.
På vilket sätt har nu detta beröring med tornedalingar och lantalaiset i första hand och kväner i andra hand? En satsning som denna kommer att ge ett betydande sysselsättningstillskott (man räknar på upp till 3000 arbeten per år över en 20årig period). Den kommer utöver det att bidra till en breddad arbetsmarknad, som kräver olika kompetenser på olika nivåer. Och den kommer, förhoppningsvis beroende på hur marknaden(erna) utvecklar sig, att bidra till mer permanenta arbeten som består över lång tid framöver. Allt detta kommer att ske i malmfälten och runt malmfälten. Det är självklart att anläggningsarbetena i och omkring kräver yrkeskompetenser som kommer att tas i huvudsak utanför malmfälten. Däri kommer den arbetskraft som finns i malmfälten, i byarna runt omkring malmfälten och i Tornedalen inte att räcka till vare sig i numerär eller i kompetens. Men när väl anläggningarna är på plats, så kommer permanent drift, underhåll och en ohygglig massa administration att fortgå i ett bolag som är stort som självaste Babels hus. För att inte tala om alla de underleverantörer av varierande storlek med drifts- och administrativ personal som kommer att växa fram. Det senare kommer att bidra till en sysselsättningsstruktur där lantalaiset och tornedalingar kan finna sin plats, efter att ha utbildat sig på de områden som krävs.
Det jag också ser framför mig i detta scenario är inte minst den mångfald tjänsterelaterade arbeten som kommer att följa av detta. Inte minst kommer detta att betyda mycket för den kvinnliga arbetskraften som både utbildar sig och är vana vid att åta sig tjänsterelaterade arbeten. Men jag tänker inte bara på detta utan också på den digitala teknik, som ger oss möjlighet att arbeta med tjänster hemifrån i mycket större utsträckning än vad vi trodde var möjligt innan pandemin. Det jag ser framför mig däri är att människor kan stanna kvar i sina byar runt omkring malmfälten, i Tornedalen och i de kvänska områdena att arbeta med uppgifter som gäller direkt eller indirekt LKABs satsning. Det betyder, i så fall, att människor inte behöver flytta från byarna som tidigare. De kan stanna kvar, betala kommunal skatt i respektive dalgång, handla i lokala livsmedelsaffärer, uppsöka lokala vårdcentraler, placera sina barn i förskola och skola i byn. Kort sagt få varje by att leva upp kulturellt och i samstämmighet med en tid som ger människorna möjlighet att bo på ett ställe och arbeta på ett annat ställe digitalt utan att behöva tumma på sin hemhörighetskänsla. Detta ser jag som det positiva i detta scenario.
Men vi ska naturligtvis inte blunda för att i varje framsteg som tas så finns det också baksidor. Ett av dem är onekligen att den nya typ av smältteknik som LKAB frammanar, kommer att kräva stora mängder elenergi. Man talar om mängder där det som idag produceras i elväg, och som försörjer stora delar av södra Sverige, kommer att upptas helt och hållet av malmfälten. Och även om det är mycket så räcker det ändå inte till. Det måste produceras ännu mer el. Och den skall helst vara närproducerad. Och den skall vara ’grön’. Som jag ser det betyder det att det kommer att anläggas vindkraftsparker i princip i varje kommun i Norrbotten och norra Västerbotten. Det kommer att leda till folkliga protester. Natur- och miljövärden kommer att
ställas mot sysselsättning och ekonomisk välfärd. Lokala politiska intressen kommer att ställas mot regionala, mot nationella och kanske rentav internationella intressen (specifikt om LKAB hoppas kunna exportera den know-how som teknikförändringen innebär för branschen i sin helhet). Landskapen runt och omkring Tornedalen, lannanmaa och de kvänska områden kommer att påverkas. Det kommer att medföra en annan kultur för bygderna, kanske en mer industriell kanske en mer urbaniserad. Vem vet? Men frågan är om ens en gång en kraftfull utbyggnad av vindkraften kommer att räcka till. Kanske måste till och med en älvsutbyggnad till. De fyra orörda älvarna, som blev skyddade genom ett riksdagsbeslut 1970 eftersom utbygganden av kärnkraft ansågs räcka till för landets behov, kommer då att stå i centrum. Vattenkraften är förvisso en oändlig resurs, men den har stor lokal miljöpåverkan på bygderna. Om detta sker kommer politiska protester av olika slag att ske, och de kommer att ske mitt inne i Lannanmaa och Tornedalen. Vad detta betyder för byakulturen det vet inte idag. Men jag tror säkerligen att vi kommer att få anledning att återkomma till detta ämne framöver.
Tage Alalehto